Sing it for Skye<3

.

Anledningen till att jag har detta skrivet på min hand är för att det sägs att det nyligen var en 17årig tjej som blev slagen till döds BARA för att hon hade en My Chemical Romance-tshirt på sig.. Alltså det är svårt att tro på, för jag har letat som en galning efter fakta om detta men inte hittat en enda artikel eller nyhetsvideo eller någonting om det, och det är ju ändå en jävligt sjuk grej som det definitivt skulle skrivas om ifall det var sant.

.

Grejen är den att ja, det är inte så troligt att det hela är sant.. Skye ska ha gått hem från några kompisar och då kom det några ungar och började reta henne för hennes tröja och att hon inte förtjänade att leva för att hon lyssnade på sån musik. Då hade dom fått ner henne på marken och sparkat/slagit henne flertal gånger i huvudet.

.

Tro mig, om detta är sant så är jag jätteledsen över att det hände och arg som satan över att det finns så pass sjuka personer i världen som gör så mot en människa. Men att några ska ha haft så mycket hat i sig för att ens vara kapabla till att döda en annan människa (att ens slå en annan människa) p.g.a. deras musiksmak, det är lite otrovärdigt måste jag säga.

.

Nu kommer det bli personligt här, håll i er, jag ska försöka fatta mig kort ;)

.

Jag var jätteutstött i 7an, 8an och halva 9an. I början var det för att jag valde helt fel kompisar vilket jag ångrar såååå mycket. Blev till slut helt ensam för att den ena "så kallade kompisen" flyttade och sa upp kontakten med mig och den andre kom aldrig till skolan.. Hennes mamma ville typ att hon skulle va hemmafru och ta hand om sina 8 syskon... Men jag ville inte ens vara vän med henne för att hon kunde knappt svenska och vågade knappt prata med mig och det va bara lönlöst att försöka connecta alltså, ni hör ju själva XD

.

Jag var helt ensam ett tag och stängde ut världen totalt. Jag ville inte prata med någon, jag ville inte jobba i grupparbeten eller muntliga uppgifter i skolan + att jag skolkade massor för att jag helt enkelt inte ville sitta där själv i ett hörn varje lektion, varje rast och bara känna hur folk stirrar på mig. P.g.a det sjönk mina betyg något enormt...

.

Det var inte så att folk tyckte illa om mig för den jag är för de kände ju inte ens mig. Jag var den där tysta tjejen som ingen brydde sig om för hon skulle inte bry sig tillbaka liksom. Jag bara var där utan att någon la märke till det.

.

Gammal bild.

.

Det enda som fick mig att fortsätta kämpa och fortsätta gå till skolan var My Chemical Romance. De har inspirerat mig så enormt mycket och jag är så tacksam över att de finns. Jag satt och lyssnade på dom dag ut och dag in. Deras musik är det bästa jag någonsin hört ärligt talat och jag älskar dom bara mer och mer :) De fick mig att känna att jag faktiskt passade in någonstans. Jag började sminka mig svart runt ögonen och klä mig i mörka kläder och färgade håret så unikt jag bara kunde så jag skulle få uppmärksamhet även om jag inte ville prata med någon.

.

Sista halvåret i 9an började jag umgås med några tjejer som jag umgicks lite med långt innan. Vi blev sjukt bra kompisar och jag pluggade massor och fick bättre närvaro och jag hade 230 poäng när jag gick ut, då jag hade 165 läsåret innan. Fattar ni vilken skillnad? :D Jag har de där tjejerna att tacka för det, verkligen <3

.

.

Ska skriva mindre xD

När jag började på Stylist tänkte jag att nu jävlar ska det bli ändring på mig, jag ska inte gå igenom att bli utstött igen! XD

Det gick ju inte så bra dåråå.. Jag kände ingen där och vi var en klass på typ 30 tjejer och alla bråkade med varandra hela tiden.. xD Trivdes verkligen inte.. Visst det fanns några jätteroliga tjejer som jag gillade att umgås med men jag hade så sjukt svårt att öppna mig för folk, vilket jag har nu med, men inte så brutalt som då..

.

Jag blev bästa vän med Linda igen! Vi blev bästa vänner första dagen på lekis och i 7an så splittrades vi allihopa som vi umgicks med på skolan innan, inklusive mig och Linda. Men vi åkte på ett körläger tsm och typ fann varandra igen eller vad man ska säga. XD Nu är det som bortglömt att vi var ifrån varandra i 2-3 år, vi är lika bra kompisar som när vi va små. Hon är den jag älskar och litar på mest på denna jord. Vad hade jag varit utan henne? Antagligen ingenting, SÅ mycket betyder hon för mig :D <3

Jag bytte sen skola och hamnade på estet musik i Lindas klass då jag blev bästa vän med Josse och Amanda och fick dessutom många fler underbara vänner<3

.

Däremot fick jag inte gå kvar i den klassen för att jag hade "missat för mycket praktiska uppgifter" så jag skulle behöva gå om ett år. Det gjorde mig så sjukt ledsen av att höra det för jag hade äntligen hittat en klass jag trivdes i. Jag fortsatte att gå med dom iaf utan att få betyg, förutom i matte, där nöjde jag mig med ett G.

.

Sen började jag i klassen jag går i nu och nu är allt som det ska vara. Jag har fortfarande svårt att öppna mig för folk och vissa ser mig fortfarande som tystlåten, men folk som känner mig väl vet att jag verkligen inte är det! XD

Huvudsaken är att jag mår bra och har awesome vänner <3

.

That was like.. the story of my life.. XD Jag skulle kunna fortsätta skirva om det här i en evighet men fan det har ju redan gått en evighet nu.. Har skrivit i flera timmar så snart är det ju dags att gå upp och göra sig iordning för skolan XD